Min LCHF-bakgrund

Vad innebär LCHF för mig?

 

För sju år sen ungefär gick en kompis till mig ner 30 kg med Atkins. Det passade henne perfekt och jag såg ju att det fungerade. Vid den tiden förespråkade jag Viktväktarna - kalorier in och ut där man kan klämma in nästan vad som helst, om man bara åt mindre dagen före eller efter och gick en promenad. Atkins gick helt emot det jag kunde sedan tidigare (utbildad Kostekonom) och att man inte skulle äta potatis och frukt verkade ju helt befängt! Men jag såg ju att det fungerade för henne...

 

Jag hörde talas om LCHF för ungefär två år sedan. Då var det ett par som vi umgås mycket med som hade en tävling med ett annat par om vilka som gick ner mest i vikt under en period. Även dessa gick ner i vikt och berättade om hur bra de mådde av denna kost! Även nu reagerade jag på att man inte skulle äta potatis och frukt, vilket var basmat för mig.

Ungefär i samma veva friade min man till mig. Jättekul! Jag ville ju förstås vara snygg och smal till bröllopsdagen men motivationen att ta tag i detta kom liksom inte riktigt till mig. Det är inte roligt att starta upp en period av svält. Dessutom vet jag att det krävs lite extra för varje gång jag provar. Jag har ju provat och faktiskt lyckats att gå ner i vikt ett par gånger men kilona kommer tillbaka och som sagt blir svårare att bli av med nästa gång.


Kring jul 2009 lånade jag hem en bok om LCHF och började läsa om hur det faktiskt fungerar. Alla pusselbitar föll på plats för mig! Jag tänkte jag skulle börja 1 januari men detta verkade så intressant att jag började samma dag. I mars 2010 gifte vi oss, då hade jag gått ner 6 kg.

Efter bröllopet började jag fuska. Mer och mer. Det finns liksom ingen hejd på sötsuget när det kommit igång. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte men jag trodde nog inte att jag var så sockerkänslig som jag är. Så trots att jag visste precis hur fettlagring och fettförbränning fungerar, startade jag upp fettlagring precis lagom till sommaren. Hela sommaren gick jag sedan och skämdes för mig själv...

I augusti tog jag tag i mig själv och har alltså ätit enligt LCHF i 8 månader nu och har ingen tanke på att sluta. Jag äter när jag är hungrig och då äter jag mig mätt på god mat. Känner mig så mycket piggare och gladare. Dessutom har jag tappat de kilon som jag lagt på mig under sommaren och framförallt minskat i omfång. Nu är jag dock inte så vikt-fixerad. Jag känner hur jag tappar fett och ökar i muskler. Dock är jag ännu inte riktigt nöjd ännu, men antal kilo jag går ner är inte så viktigt.