Sockerberoende?

Ja, jag är sockerberoende... Kanske inte sjukligt beroende i den mening att det är ALLT jag tänker på, men tillräckligt för att det påverkar mitt liv. Alltså om jag äter socker... Och med socker menar jag kolhydrater. Godis, glass, men också potatis, pasta, bröd, frukt osv.

Jag kan ju det här med kost och hur det påverkar mig. Jag vet precis hur jag ska äta för att må BRA! Ändå kan det vara värt det vid vissa tillfällen... Eller inte... För jag blir inte lyckligare av det - snarare tvärtom!

Två veckors utlandsresa och julfirande tätt inpå det, var inte bra för min kosthållning. På något sätt lyckas jag "lura" mig själv att man kan äta "lite av varje - ibland". Men NEJ - det funkar inte på mig. Bara att inse. Insikt är bästa bot! När man väljer att inse att det har gått för långt (var och en har sin egen gräns) så är man beredd att gå vidare - på ett bättre sätt.

Här är jag nu - beredd att gå vidare. Det har inte gått SÅ långt men nu räcker det för mig! Jag mår inte bra av att äta kolhydrater. Jag känner mig trött, uppsvälld och "mat"fixerad. Jag äter inte så mycket kolhydrater i dagsläget men det slinker ner någon lite då och då, och detta räcker för att hålla suget (det ihärdiga sötsuget) vid liv. Dags att minimera! Så, då börjar man "från början". Tänkte ta det steg för steg. Är ni med?